fredag 2 september 2011

Jägare med kamera eller gevär

- lika illa båda två. Förutom själva dödandet då så klart.


I en del debatter så kan man läsa kommentarer som att djuren inte kan se skillnad på ett gevär och en kamera. Man kan också läsa att en del naturfotografer därför ifrågasätts för att de helt plötsligt kan komma vilda djur så nära utan att använda gömsle eller locka med mat.

Det är faktiskt ingen skillnad på en jägare och en fotograf som antingen jagar för att döda eller jagar för att få en bra bild. Förutom själva dödandet då så klart.
Är man jägare med kameran så får man inga bra bilder på vilda djur. Däremot om man är en sann djurvän och uppträder lugnt utan adrenalin pumpandes i blodet - då kan man lyckas komma vilda djur mycket nära. Det krävs även en stor portion av tålamod så klart. Man vinner inte djurens respekt bara genom att närma sig dem en gång. Däremot är det en stor fördel om man gör många regelbundna besök i djurens hem under en kortare tidsperiod. Typ ett halvår eller år.

När jag lyckades komma "mina" vildsvin nära sommaren 2010 så var det många av mina kompisar, vilka är jägare, som inte trodde på historien. De hade ju jagat i flera år och bland annat letat efter vildsvin. Enligt dem var vildsvinen omöjliga att komma nära. Enda sättet var att locka in dem med mat nattetid och själv sitta i gömsle. Så det så!

De fick en annan uppfattning när jag visade bilderna. Men de verkar fortfarande tveksamma till att jag kunde närma mig grisarna helt öppet mitt på ljusa dagen. Och att jag efter ha gjort flera bilder på dem (ståendes helt synlig) även lyckades stöta på dem igen inne i skogen. Endast några minuter senare.
- Hela artikeln läser du i Naturfotomagasinet om någon vecka.

PS. jag vistades i samma område med samma grisar under ca ett års tid. Använde samma bil varje gång jag åkte dit. Jag gjorde inte en resa dit ;) Bilden är som så ofta manipulerad. Dvs konverterad till duo och bearbetad på samma sätt som man gjorde på den analoga tiden. Kornet har jag lagt på i Photoshop. Tips på hur man får till ett snyggt filmkorn kan du läsa här.

Trevlig helg!

Mats Andersson /N

(117.306)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är underligt det där. Jag vet ju hur nära maken var sina svin i våras, när de stod och sniffade på honom på en meters avstånd (han hade inte hört dem komma, satt med kameran åt andra hållet). Djur, alla djur, väljer - känner efter, vem och vilka varelser de kan närma sig. Instinkt kallas det. ;) Människor är inte lika bra på instinkt, har jag märkt. :D

Gunilla sa...

Hej Mats.....jag har följt med i debatten (eller vad man nu ska kalla det ) kring Terje.
Jag är en sån som jagar med både bössa och kamera.....och känner mig ibland påhoppad...som jägare, tyvärr tror många att jägare är mordiska,själviska och enkelriktade tölpar som inte har någon känsla för natur och vilt!!!
Jag vet.....att man med tålamod och kunskap kan komma mycket nära de vilda djuren, men det är ingenting för hetsiga och oförsiktiga.
Jag har själv lyckats komma nära älg, utter och lavskrikor, och är ändå bara nybörjare....om man ska jämföra med Terje.
Hoppas hela den olyckliga situationen reder ut sig, lyckad bild du gjort av vildsvinet!

Anonym sa...

För mig är det du skriver helt naturligt. Jag tror på att alla levande individer skickar ut signaler till varandra som man kan läsa och känna av om man har ett öppet sinne. Människa till människa, djur till djur, människa till djur och djur till människa. Det finns djupt rotat i många kulturer men vissa av oss har tappat den kanalen. Men om man vill så kan man öva upp den. Det är jag övertygad om. Underbar bild Mats.
/Katja

Ove Jansson sa...

Väldig bra bild. Intressant diskussion, också. Jag har en känsla av att det gärna blir svart och vitt när man är som mest engagerad, oavsett vilket läger man hänger sig till.